Mest om tågpendlande

Vänsterpartiet motionerar, som vanligt, om nolltaxa i kollektivtrafiken. Majoriteten i landstinget svarar att det inte är priset utan turtätheten som avgör om man åker kollektivt. Lämnar ändå halvöppet för nolltaxa för vissa grupper under tider då bussen eller tåget ändå går halvfull – har genomförts på annat håll. Bra! Man konstaterar också att Tranås kommun redan beslutat om nolltaxa i tätortstrafiken. Den trafiken kan inte vara särskilt omfattande.
I svaret hittar jag också en passage om att gränsöverskridande taxesystem är på gång. Länstrafikens vd Carl-Johan Sjöberg kyler ner min entusiasm något, men säger att man jobbar däråt. Att det nu mest handlar om att harmonisera systemen; bestämma hur stora zonerna ska vara, hur länge man får var barn, hur mycket rabatt pensionärerna ska ha och liknande. Men om några år kanske.
Om man nu kan harmonisera gurkor och falukorvar på EU-nivå, varför kan inte staten fixa formalia-biten så att länstrafikbolag och senare landsting slipper.

Personligen funderar jag över varför man gör det så svårt att sova på Krösatågen. Flertalet av sätena går inte att luta, och det första som sker när tåget avgår är att man slår på innerbelysningen för fullt. I de förarbeten som har gjorts inför höghastighetståg (Gröna tåget) har man kommit fram till att just detta med att sova på tåg är resenärernas favoritaktivitet.

Att man ska nå upp till de gamla tyska kupéernas standard (där det gick att göra om sätena till sängar) är väl inte att begära, men lite mer sovvänligt vore inte dumt.