Ringer för att boka ett in ett jobb. Avlägset hör jag en växeltelfonist koppla till någon som jag uppfattar som "Mattias" (Pia Weinz Karlsson på Kabe). Jag känner mig lite som en pensionär när jag påpekar att det är lite svårt att höra vad hon säger. Lite bättre blir det när den svarande har rättat till sitt headset.
Vad jag vill säga är att telefonerande har blivit en hasardartad upplevelse. Vid internsamtal är ljudkvaliteten kristallklar, men så fort man ringer utanför "huset" kan det bli hur som helst.
Bluetooth-snäckan som följde med telefonen gav mig en flashback till tiden i Australien då man gick in i en telefonkiosk och ringde till Sverige. Du vet, den där lilla tidsfördröjningen som gör att man måste vara tyst mellan fråga och svar.
Skillnaden är att dagens ljudkvalitet är sämre!
Jag tror problemen beror på att en mängd olika operatörers system och växlar inte är riktigt kompatibla. Vi befinner oss också i gränslandet mellan analog och digital teknik. Det är också många som har mobiltelefon/headset-lösningar som snart lär vara förpassade till historiens sophög. Man hör inte alls, signalen försvinner eller – allra värst – man hör sig själv.
Men det hade ju kunnat vara värre. Tänk om varken Graham Bell eller IP-telefoni hade funnits. Och systemet varit uppbyggt av burkar och trådar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar